Beroende och oberoende källa
Beroendekriteriet. För att två uppgifter ömsesidigt skall styrka varandra måste källorna vara helt oberoende av varandra. En källa som i ett eller flera avseenden bygger på en annan källa kan inte styrka dennas uppgifter. En lögn blir ju inte sann för att den upprepas av många olika uppgiftslämnare. Källkritik är kritisk granskning av källmaterial och bedömning av trovärdigheten av påståenden som ges i en informationskälla.
Källkritik är en central vetenskaplig metod för att bedöma vilka uppgifter från en uppgiftslämnare som är trovärdiga. Källkritikens kriterier utvecklades ursprungligen för historievetenskapen för att värdera vilka uppgifter i historiska och religiösa dokument som är myter eller propaganda , eller har förändrats genom muntlig berättartradition , och vilka som är sannolika. Källkritik har också visat sig vara användbar inom andra vetenskaper, av skolelever, journalister och författare, [ 1 ] och av alla som försöker skapa sig en bild av verkligheten ur samhällets informationsflöde.
Kriterierna innebär att man frågar sig vem som är upphovsperson till källan vilken kunskap personen har , när källan tillkom, varför om personen är neutral , och om uppgifterna kan kontrolleras och samstämmer med andra oberoende källor. Vid skolelevers, universitetsstudenters och forskares uppsatsförfattande i betydelsen facklitterär utredande text refererar , recenserar och citerar man ofta andra källor , som man anger i en källförteckning och med källhänvisningar.
Då är källkritiken användbar för att avgöra vilka källor som är olämpliga, och vilka man kan sätta störst tilltro till om de motsäger varandra. Uppsatsförfattare bör eftersträva publicerade och sakliga böcker och artiklar som källor, författade av oberoende experter, gärna akademiska forskare. Sådana källor finns tillgängliga på bibliotek, och inskannade på Google Böcker och Google Scholar. För skolelever är nyskrivna läroböcker på lämplig nivå användbara som trovärdiga källor.
Ett källkritiskt förhållningssätt innebär att man vågar ifrågasätta påståenden i källor med sakliga argument. Det innebär att man är särskilt skeptisk mot sådant som icke-experter och icke-neutrala personer skriver i bloggar, på nätforum och på privata webbplatser, mot reklam, politiskt och religiöst vinklade budskap, studentuppsatser, med mera. Vanliga rekommendationer till uppsatsförfattare är att ställa sig följande frågor om varje källa: [ 3 ].
Inom historievetenskapen har följande fyra kriterier för källkritik som vetenskaplig metod vuxit fram [ 4 ] [ 5 ] [ 6 ] ursprungligen utvecklade av Leopold von Ranke och för Sverige Lauritz Weibull :.
Källkritik: beroendekriteriet och tendenskriteriet
Inom källkritiken kategoriseras källor enligt en hierarkisk ordning: [ 7 ]. Att uppge såväl primärkälla som sekundärkälla för en uppgift, och eventuellt också tertiärkälla, underlättar för läsaren att kontrollera och värdera informationen. Källkritik handlar mycket om att skapa sig en uppfattning om den helhet kontext vari den presenterade uppgiften ingår. Med bas i denna uppfattning kan man sedan fördjupa metoden för källkritik.
En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt. God källkritik vilar således på god ämneskunskap hos den som gör källkritiken. Med detta menas att söka sätta sig in i källans sändarens situation och förstå det sammanhang varur källavtrycket emanerar. Tradering är en form av rundgång när medier refererar till varandra om och om igen, och den ursprungliga källan försvinner i mängden.
Här är det viktigt att leta rätt på förstahandskällan. Via internet sprids allt mer information till en stor publik från privata hemsidor , forum , sociala nätverk, bloggar , hatsajter och tidningars kommentarsfält av personer som själva inte är experter och inte är neutrala. Mellanliggande kontroll saknas ofta från förlag eller redaktioner. Sådana källor innebär att stora källkritiska krav ställs på varje internetanvändare, och de är olämpliga eller tveksamma som källor för uppsatser.
Den som får sin information enbart från internet, i synnerhet från sociala medier, riskerar att hamna i en filterbubbla där endast vissa perspektiv visas. Orsaken är att sökalgoritmer skräddarsyr informationsflödet till personens intressen, sökningar och gilla-markeringar, [ 7 ] att personen endast ser information som en begränsad bekantskapskrets sprider vidare, eller att personen främst läser icke-neutrala nyhetskanaler och bloggar.
I en undersökning från ansåg 17 procent av de svenska internetanvändarna att det var svårt att avgöra om information på nätet som de såg, hörde eller läste var sann eller falsk. Undersökningen visade vidare att män ansåg att det var lättare att avgöra om information på nätet är sann eller falsk än vad kvinnor gjorde. Baserat på onlinetjänsten Web of Trust mywot. Uppgifter på sociala medier som har blivit virala är inte sällan faktoider , moderna vandringssägner och ogrundade konspirationsteorier.
Bilder som får stor spridning i samband med väpnade konflikter eller politiska val kan vara avsiktligt missledande och del i desinformationskrig. De behöver kontrolleras genom att söka i andra nätkällor, läsa kommentarer från andra användare och söka efter händelsen tillsammans med "fact check" för att se om faktagranskning har gjorts. Att sprida vidare efterlysningar av försvunna och uthängningar av gärningsmän kan drabba oskyldiga, eftersom man inte känner till hela historien.
Källkritik - beroendekriteriet
Krönikor, bloggar, insändare, ledarspalter och bloggar, även i etablerade medier med ansvarig utgivare , har en agenda och syftar inte till att vara neutrala. Även internetkällor som är mer trovärdiga, exempelvis nyhetsrapportering i etablerade medier, men som inte publicerats vetenskapligt anses ofta otillräckliga som enda grund för en akademisk uppsats, eftersom akademiska publikationer måste säkerställa vetenskaplig grund och bör påvisa vetenskapligt nyhetsvärde.
Ett vanligt problem med information som är tillgänglig på internet är att det är frestande att plagiera genom att kopiera och klistra in långa citat i sin egen uppsats, istället för att referera källor genom att sammanfatta sin tolkning av källan med egna ord. Ofta glömmer författare bort att uppge källa, vilket gör att uppgifter sprids som läsaren inte kan kontrollera och värdera. Många lärare använder verktyg för automatisk plagiatkontroll för att upptäcka om uppsatsen domineras av långa citat.
Att använda Wikipedia som källa är allt vanligare bland skribenter eftersom det går snabbt att hitta faktauppgifter här, och för att internetsökningar ofta resulterar i träffar på Wikipedia. Wikipediaartiklars trovärdighet är starkt varierande, men kan bedömas med enkla kriterier.