Palliativ vård pärm
Nationell Vårdplan för Palliativ vård, NVP, är ett personcentrerat stöd för att identifiera, bedöma och åtgärda en enskild patients palliativa vårdbehov. NVP syftar till att kvalitetssäkra vården i övergången från botande till lindrande/stödjande vård, till att patienten bedöms vara döende samt omhändertagande efter dödsfallet. God medicinsk praxis-rekommendation på finska Kuolevan potilaan oireiden hoito.
Palliativ vård innebär aktiv vård av en obotligt sjuk människa för att lindra symtomen när man inte mera kan påverka sjukdomens förlopp. Målet med den palliativa vården är att lindra lidandet och slå vakt om livskvaliteten — utan att glömma att döden är en normal process som hör till livet. Vård i livets slutskede är en del av den palliativa vården.
Palliativ vård – lindrande vård i livets slutskede
Vård i livets slutskede ligger nära den sannolika tidpunkten för döden; i allmänhet gäller det de sista dagarna eller veckorna. Att uppmärksamma och stöda de närstående är en viktig del av den palliativa vården eftersom en allvarlig sjukdom och patientens död berör också de närstående starkt.
Det är bra att i god tid göra upp en vårdplan för livets slutskede tillsammans med den behandlande läkaren och de egna närstående; då är patienten ännu i stånd att uttrycka sin egen vilja. I vårdplanen finns diskussioner och anteckningar om sjukdomens stadier men också om hur patienten önskar bli vårdad när sjukdomen framskrider och döden närmar sig. Ett muntligt eller skriftligt livstestamente kan vara en viktig del av vårdplanen.
En döende patients vanligaste symtom är smärta, luftvägssymtom andnöd, hosta samt mag- och tarmsymtom illamående, förstoppning. Det är också vanligt med uttorkning och aptitlöshet, onormal utmattning, plötsliga förvirringstillstånd och psykiska symtom såsom ångest och depression. I livets slutskede är det viktigt att se till både fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Läkemedelsbehandling som lindrar symtomen är en del vården av en döende patient.
Smärtan bör bedömas regelbundet och resultaten bör antecknas. Man väljer smärtstillande läkemedel enligt smärtans intensitet och mekanism och dosen bestäms individuellt. Vid långvarig smärta ges läkemedlen regelbundet. Jämsides med läkemedelsbehandlingen bör man använda annan vård såsom läges- och rörelsebehandling eller andra läkemedelsfria sätt att bemästra smärtan. Opioider läkemedel som har morfinliknande verkan är effektiva vid behandling av cancersmärta.
Opioider kan tas via munnen antingen i tablett- eller vätskeform eller via huden med depåplåster. Om patienten har svårt att svälja kan man ge en opioid också som injektion under huden eller intravenöst. Opioider kombinerade med antiinflammatoriska läkemedel kan lindra smärta effektivare än enbart opioider. Genomslagssmärta hos cancerpatienter innebär smärta som momentant är värre än den smärta som lindras genom behandlingen.
Genomslagssmärta behandlas genom att man ger en tilläggsdos snabbverkande opioid. Strålbehandling lindrar effektivt smärta som beror på benmetastaser hos 80 procent av patienterna och behandlingen kan tryggt ges på nytt. Den smärtlindrande verkan börjar inom ett par veckor och kvarstår i genomsnitt under flera månader. Andra smärtsamma matastaser till exempel i huden, lungorna och lymfkörtlarna kan också behandlas med strålbehandling.
Strålbehandling som ges en gång lindrar smärta lika effektivt som långvarigare strålbehandling. Vid andnöd känns det som om man inte skulle få tillräckligt med luft. Opioider minskar andnöden hos obotligt sjuka patienter. Om andnöden orsakas av vätska som ansamlats i lungsäcken avlägsnas vätskan genom punktion eller drän. Patienten kan också få lindring av en luftström som riktas mot ansiktet och ibland hjälper syrebehandling.
Lungsjukdomar men också ökad slemsekretion, minskad luftväxling, tillbakaströmning av maginnehåll särskilt i liggande ställning samt svårigheter att svälja saliv orsakar hosta. Symtomen lindras bäst om man kan åtgärda det som orsakar hostan. Hostmediciner hjälper just inte, men läkemedel som minskar slemsekretionen antikolinergika eller att andas in koksalt som aerosol eller spray inhalation kan minska sekretionen.
Patienten kan också ofta bli hjälpt av andningsfysioterapeutiska metoder och hjälpmedel; till exempel att blåsa ut lutft genom en tunn slang i en flaska med 10—20 cm vatten.
Vårdgivare Skåne
Illamående kan lindras med läkemedel. Ibland används också psykmediciner såsom haloperidol eller olanzapin i låga doser för att behandla illamående. Metoklopramid är effektivt mot kroniskt illamående och uppkastningar hos cancerpatienter. Det kan också hjälpa att kombinera kortison med andra läkemedel mot illamående. Förstoppning innebär att man tömmer tarmen färre än tre gånger i veckan, avföringen är hård eller tarmtömningen kräver ansträngning.
Mjukgörande laxativ så som makrogol och laktulos lindrar kronisk förstoppning. Vid behov kan man dessutom också tillsätta ett laxativ som ökar tarmens sammandragningar, till exempel senna eller natriumpikosulfat. Förstoppning som orsakas av opioider kan tillfälligt hävas med opioidantagonister. Opioidantagonister är läkemedel som upphäver opioidernas dämpande inverkan på tarmverksamheten.