Vilken är världens största ekonomi
Lista: Världens största företag. Världens största företag genom tiderna,räknat i värde, är Holländska Ostindiska Kompaniet, från år I års penningvärde så var bolaget värt 7,4 biljoner dollar! Helt otroligt egentligen. Men man kan värdera företagsstorleken lite olika: börsvärde, vinst, omsättning, antal. Europeiska unionen EU är en fördragsbunden union mellan 27 europeiska länder och ett unikt överstatligt samarbete i världen.
Den är det huvudsakliga uttrycket för fullföljandet av den europeiska integrationsprocess som påbörjades den 9 maj genom Schumandeklarationen och som syftade till att bringa ett slut på krigen i Europa. I syfte att nå sina gemensamma mål har dessa länder tilldelat unionen vissa befogenheter , som utövas av dess sju institutioner : Europaparlamentet , Europeiska rådet , Europeiska unionens råd , Europeiska kommissionen , EU-domstolen , Europeiska centralbanken och Europeiska revisionsrätten.
Unionens övergripande mål är enligt fördraget om Europeiska unionen att främja freden, unionens grundläggande värden såsom frihet , demokrati och jämlikhet och folkens välfärd. EU-samarbetet har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i stora delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att unionen är odemokratisk, byråkratisk och för centraliserad och komplex, medan förespråkarna hävdar att unionen utgör ett viktigt samarbete för att utveckla det ekonomiska och sociala välståndet i Europa samt för att bevara freden sedan andra världskriget.
Europeiska unionen bildades den 1 november , men dess historia sträcker sig ända tillbaka till upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen EKSG den 23 juli då dess första institutioner skapades. Efter ett misslyckat försök med att bilda en försvarsgemenskap, fokuserades samarbetet istället på ekonomiska och energipolitiska frågor. Utvecklandet av det europeiska samarbetet har skett successivt genom antagandet av nya fördrag.
Denna process har till stor del varit beroende av de nära relationerna mellan Frankrike och Tyskland , och ofta skett i samband med olika kriser som drivit på medlemsstaterna i att fördjupa sin integration för att möta ett uppkommet behov av ökat samarbete. Europeiska unionens historia sträcker sig tillbaka till upprättandet av Europeiska gemenskaperna i ruinerna av andra världskriget. Organisationen skulle ledas av en hög myndighet , som skulle vara oberoende av medlemsstaterna och vars beslut skulle vara direkt bindande för dem.
Världens 15 rikaste länder
Förutom att bevara freden i Europa, syftade organisationen till att skapa ekonomiskt och socialt välstånd, som enligt förslaget skulle användas för att utveckla Afrika. Samarbetet skulle vara fördragsbundet och stå öppet för andra europeiska länder att ansluta. Den 18 april undertecknades Parisfördraget , som i stora drag innehöll förslagen från Schumandeklarationen. Förutom Frankrike och Västtyskland anslöt sig även Italien och Benelux -länderna Belgien , Nederländerna och Luxemburg till samarbetet.
Vid undertecknandet antog medlemsstaternas företrädare en symbolisk förklaring — Europadeklarationen — där de proklamerade starten för ett Europa präglat av samarbete och samtidigt uppmanade andra europeiska länder att ansluta sig. Fördraget trädde i kraft den 23 juli för en period av 50 år. Den franske tjänstemannen Jean Monnet , som hade utarbetat Schumandeklarationen, utsågs till Höga myndighetens första ordförande.
Förutom en hög myndighet, inrättades också en rådgivande parlamentarisk församling , ett ministerråd och en gemensam domstol. Efter undertecknandet av Parisfördraget påbörjades arbetet med att inrätta ett försvarspolitiskt samarbete. Den 27 maj undertecknades fördraget om upprättandet av Europeiska försvarsgemenskapen , som var tänkt att leda till inrättandet av ett gemensamt försvar. Den 30 augusti avslogs fördraget dock av Frankrikes nationalförsamling.
Fördraget kunde därför inte träda i kraft, och utvecklingen av det europeiska försvarssamarbetet skedde istället inom ramen för Nato och Västeuropeiska unionen.
Världens 30 rikaste länder 2024 – (Topplista)
I spåren av det misslyckade försöket med att upprätta en försvarsgemenskap tog Benelux-länderna, under ledarskap av Nederländernas utrikesminister Johan Beyen , initiativ till att istället inleda ett ekonomiskt och energipolitiskt samarbete, framför allt genom att inrätta en gemensam marknad och en tullunion med Benelux-samarbetet som föregångsmodell. Vid Messinakonferensen den 1—3 juni tillsattes en kommitté , ledd av Belgiens dåvarande utrikesminister Paul-Henri Spaak , med uppgift att utarbeta ett mer konkret förslag.
Även en representant från Storbritannien bjöds in, men den brittiska regeringen drog sig ur förhandlingarna i oktober på grund av sitt motstånd till att ingå i en tullunion. I sin rapport föreslog Spaak-kommittén bildandet av två nya organisationer: Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG för ekonomiskt samarbete och Europeiska atomenergigemenskapen Euratom för samarbete kring kärnkraft. Beslut kunde dock fortfarande i många fall fattas med kvalificerad majoritet för att förhindra blockeringar från enskilda medlemsstater.
Den parlamentariska församlingen sedermera Europaparlamentet och domstolen blev gemensamma för de tre gemenskaperna. Däremot inrättades var sitt separata ministerråd och var sin separata kommission istället för en hög myndighet för EEG och Euratom. Under talet genomfördes många av bestämmelserna i fördragen från talet. En gemensam jordbrukspolitik inrättades den 30 juli med syfte att höja produktiviteten och pålitligheten i det europeiska jordbruket.
Därmed avskaffades alla tullavgifter mellan medlemsstaterna samtidigt som gemensamma tullavgifter infördes mot tredjeländer, något som gav upphov till en kraftigt ökad handel mellan medlemsstaterna. I början av talet inledde medlemsstaternas stats- eller regeringschefer regelbundna sammanträden inom ramen för vad som senare skulle komma att bli känt som Europeiska rådet. Detta var framför allt ett sätt för Frankrikes nya president Charles de Gaulle att stärka de nationella regeringarnas inflytande gentemot de överstatliga institutionerna, som han ansåg hade för mycket makt.
Den franska regeringen motsatte sig vad den uppfattade som ett försök av kommissionen att utöka sin egen och den parlamentariska församlingens makt på ministerrådens bekostnad. Den 1 januari ägde gemenskapernas första utvidgning rum då Danmark , Irland och Storbritannien anslöt sig till gemenskaperna. Deras anslutning hade dittills blockerats av Frankrike, eftersom de Gaulle hade motsatt sig ett brittiskt medlemskap. Under talet utvidgades gemenskaperna till att även omfatta Grekland samt Portugal och Spanien , efter att dessa länder hade demokratiserats.
I spåren av de ekonomiska problem som medlemsstaterna upplevde under samma period väcktes dock nya krav på ett fördjupat samarbete. Genom enhetsakten återupprättades och utökades majoritetsbeslut inom en rad viktiga områden för den gemensamma marknaden. Under kommissionsordförande Jacques Delors tid antogs ett omfattande paket av åtgärder för att skapa en fulländad gemensam marknad utan inre gränser — den inre marknaden.
Den 1 juli förverkligades den fria rörligheten för kapital och den 1 januari förverkligades slutligen den inre marknaden, [ 37 ] 35 år efter att Romfördragen hade trätt i kraft. Vid sidan av förverkligandet av den inre marknaden ökade även entusiasmen för ett fördjupat politiskt samarbete under talet.