Grå starr celler i linsen dör

Start studying Syn. Learn vocabulary, terms, and more with flashcards, games, and other study tools.

Katarakt (grå starr)

Per G Söderberg, professor, specialistläkare, ögonkliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Nooshin Talebizadeh, DrMedSci, iransk läkare; samtliga institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Ultraviolett strålning är epidemiologiskt starkt associerad med barkkatarakt, och rökning med kärnkatarakt. Betydande teknisk utveckling inom kataraktkirurgi reflekteras i en linjär ökning av antalet kataraktoperationer i Sverige under de senaste 35 åren.

I svenska används grå starr synonymt med katarakt, men begreppet katarakt är att föredra då grå starr ofta sammanblandas med grön starr som avser glaukom. Om informationsöverföringen i ögats optik vore perfekt skulle kontrasten i bilden på näthinnan vara identisk med kontrasten i det betraktade objektet Figur 1, övre bilden. I praktiken förloras alltid lite kontrast vid optisk bildöverföring Figur 1, nedre bilden.

Eftersom kontrasten i bilden på näthinnans yta reduceras vid katarakt får patienten svårare att se objekt med små kontrastskillnader. Detta blir särskilt påtagligt i mörker när pupillen blir stor och en större yta av den grumlade linsen exponeras för infallande ljus som sprids. Enligt WHO:s senaste skattning [1] lider 39 miljoner av världens befolkning av dubbelsidig blindhet, varav 51 procent beror på katarakt [2].

Dimsyn efter starroperation Ett särskilt problem är grå starr som är medfödd eller utvecklas under den tidiga uppväxtperioden.

Problem efter starroperation Grå starr, katarakt, är en grumling av den normalt helt genomskinliga ögonlinsen orsakat av att linsens celler dör och blir grå.

Sola efter grå starr operation Att linsen grumlas är en helt naturlig del av att åldras och beror på att gamla celler som dör stannar kvar i linskapseln.

Vad händer om man inte opererar grå starr När gamla celler dör så stannar de kvar inne i kapseln och linsen grumlas.

I epidemiologiska studier klassas katarakt vanligen som barkkatarakt, kärnkatarakt, bakre subkapsulär katarakt Figur 2 eller blandtyper []. Epidemiologiska studier av riskfaktorer för katarakt visar samstämmigt att ålder är den viktigaste riskfaktorn för uppkomst av samtliga kliniska huvudtyper av katarakt Figur 3. De viktigaste påverkbara riskfaktorerna är för barkkatarakt exponering för kortvågig ultraviolett strålning och för kärnkatarakt rökning [6].

Steroidanvändning och joniserande strålning är välkända riskfaktorer för bakre subkapsulär katarakt men studerades inte i den citerade studien. Hereditet definierades i dessa studier som verifierad genetisk avvikelse som medför katarakt. De riskfaktorer som klarlagts i epidemiologiska studier av katarakt förklarar endast en del av den totala förekomsten av katarakt. Denna kunskap har indikerat att det finns ett antal hittills okända faktorer i genom och miljö som har betydelse för uppkomst av katarakt.

Under antagandet att syskon växer upp i liknande miljö har variation i kvantitativt uppmätt katarakt av viss typ analyserats mellan monozygotiska och dizygotiska tvillingar. Sådana studier har indikerat att kärnkatarakt till cirka 50 procent är associerad med genetiska faktorer, till cirka 15 procent med individuell miljöpåverkan och till cirka 35 procent med ålder [12], och att barkkatarakt till cirka 55 procent är associerad med genetiska faktorer, till cirka 30 procent med individuell miljöpåverkan och till cirka 15 procent med ålder [13].

Ögats lins omges av en kapsel som biologiskt är basalmembran för de celler som gränsar mot linsens omgivning Figur 5. Linskapselns främre omfång kläds på insidan av ett enradigt epitel. Vid linsens midja, ekvatorn, differentieras epitelcellerna till långa celler, linsfibrer, som bildar en lökliknande struktur. Nya linsceller bildas kontinuerligt genom celldelning i epitelet strax centralt om linsens ekvator. De nybildade cellerna förskjuts bakåt mot linsens ekvator och trycks därifrån in mot linsens centrum.

Linskärnan har mycket hög koncentration av vattenlösliga proteiner och har fastare konsistens än omgivningen, linsbarken. Koncentrationen av vattenlösliga proteiner avtar kontinuerligt ut mot periferin. Proteinkoncentrationsgradienten manifesteras optiskt som en brytningsindexgradient som avtar från linsens cent­rum ut mot periferin. Den biologiska linsen stödjer den huvudsakliga ljusbrytningen i gränsytan mellan luft och tårfilm, som får sin form av hornhinnan.

När blicken flyttas från långt till nära håll ökar linsen brytkraften i ögats optik, ackommodation. Den unga linsens förmåga att ändra linsens brytkraft dynamiskt avtar kontinuerligt med ökad ålder, presbyopi, så att alla människor i årsåldern behöver tillägg av sfärisk brytkraft i glasögon eller kontaktlinser för att kunna se skarpt på nära håll. Tack vare nyutvecklade avbildningsmetoder har man kunnat visa att presbyopi till största delen beror på att linsen stelnar.

Däremot tycks den fysiologiska mekanism som påverkar linsens brytkraft vara relativt bibehållen i det åldrande ögat. Om den fysiologiska brytningsindexgradienten i linsen störs lokalt sprids ljuset. Vid avvikelser i brytningsindex i dimensioner som är större än ljusets våglängd, till exempel lokala svullnader i linsen, sprids ljuset i brytningsavvikelsens gränsyta enligt brytnings- och reflektionslagen.

Grå stær - katarakt

Lokala avvikelser i brytningsindex i dimensioner som är små i relation till ljusets våglängd, till exempel aggregerade proteiner, ger upphov till isotrop ljusspridning. Strukturella avvikelser över större dimensioner manifesteras kliniskt huvudsakligen som välavgränsade grumlingar i linsens ytterområde, barkkatarakt, eller omedelbart innanför kapseln, subkapsulär katarakt. Aggregation av linsproteiner yttrar sig kliniskt som en rotationssymmetrisk diffus grumling centralt i linsen, kärnkatarakt.

Ett stort antal mutationer i gener som kodar för lins­proteiner har visats ge upphov till linsgrumling. Mutationer förklarar dock hittills en liten andel av kataraktsjukdomen. Vid diabetes medför överbelastning av linscellernas glukosmetabolism en shuntning av glukos via aldosreduktas till sorbitol som ackumuleras intracellulärt [14]. Den ökande mängden sorbitol i linscellerna medför lokal osmotisk svullnad. Linsens proteiner har rikligt med fria SH-grupper som vid oxi­dation medför aggregation.

Linscellerna exponeras kontinuerligt för fria syreradikaler [15]. Linsen är därför helt beroende av effektiv reglering av redox-balansen.