Namn på veckodagar asagudar
Den fornnordiska religionen lever kvar i namn på veckodagar och platser. Flera av de mest kända gudarna lever kvar i namnet på några av våra veckodagar. Tisdagen är uppkallad efter Tyr som var Odens son, onsdagen är Odens dag, torsdagen är Tors och fredagen är tillägnad Freja. Asagudar , de manliga kallade asar och de kvinnliga kallade asynjor , är ett av tre angivna gudasläkten i fornnordisk mytologi enligt Snorres Edda och poetiska Eddan , där de övriga är vaner och alver.
De är det största och viktigaste gudasläktet i den sena fornnordiska mytologin och den samhörande dåtida hedendomen, i modern tid kallad asatro , i sig namngiven efter släktet.
Asagudarnas namn – En djupdykning i nordisk mytologi
Andra närliggande mytologiska släkten är jättar och dvärgar. På svenska är gudasläktets namn inlånade från isländskan via fornvästnordiska på talet: as eller ase áss, óss , maskulinum singular , asar æsir , maskulinum plural ; asynja ásynja , femininum singular , asynjor ásynjur , femininum plural. Gudasläktets fornnordiska namn och böjningar är bara belagt som enkla ord i fornvästnordiskan grunden för Isländska och Norska.
Såsom arvord överlever det fornnordiska "áss" asagud i det svenska "ås" och morfemet ingår likaså i personnamn som Åsa , Åsmund och Åslög , samt i ortnamn som Åshem och Åsgårda. Under slutet av talet var formen "åsar" den förhärskande i vetenskapliga arbeten, men den kritiserades alltmer och föll sedan åter ur bruk. Ordets etymologi är obskyr. Edgar C. Polomé betonade i sin tur släktskapet med ett urgammalt hettitiskt ord hashush med innebörden "härskare".
I fornengelskan och fornsaxiskan motsvaras ordet av ōs. Fler tolkningar finns. De flesta tycks dock peka på asagudarnas funktion som världsordningens härskare, en bild som också finner stöd i befintligt källmaterial.
Förklaring: gudarna bakom veckodagarna: St. Charles
Detta skulle i så fall sätta asarna som en skapande makt mot jötnarnas vilket antas ha betytt " frossare " eller " slukare " destruktiva. Alla förblir unga tack vare Iduns äpplen, men de är alla hotade av den kommande katastrof som ragnarök domedagen innebär. Manliga asagudar kallas asar. Snorre var inte särskilt konsekvent när han räknade upp de viktigaste asarna; han missade Kvaser och Höner , men räknade in vanerna Njord och Frej och bland asynjorna räknade han in vanen Freja.
Kvinnliga asagudar kallas asynjor. Enligt Snorre bildar de ett hov kring Frigg , den främsta asynjan. Freja tillhör vanernas släkte, men hon är den gudinna som medverkar i de flesta myterna. Frigg är Odens hustru. De flesta asynjorna är mycket självständiga och har egna gårdar. Begreppen asar och asynjor förekommer främst i Snorres Edda , vilket gör tolkningarna högst osäkra. Snorre Sturlasson har med största sannolikhet lagt berättelserna om asagudarna tillrätta och lagt till eget material för att kunna beskriva asarna som en från Asien invandrad hövdingaätt.
Fram till talet godtogs detta av många lärda. Anledningar för dessa antydanden kan ha varit ett försök att kamouflera myterna som historiska verk för att undkomma kristna kyrkans förakt mot de äldre hedendomarna. Den äldre forskningen målade ofta upp en bild av asarna som blodtörstiga krigsgudar, representanter för styrka och makt, medan vanerna framställdes som blida fredsmakter, skänkare av liv och gröda.
En sådan bild har emellertid visat sig ha mindre stöd i källorna än vad man tidigare trott. Lotte Motz kunde efter att systematiskt ha studerat det samlade mytografiska källmaterialet dra slutsatsen att asarna snarast tycks ha förknippats med skapande verksamhet, medan vanerna oftare förknippats med vikingatåg, krigföring, kungamakt och materiellt överflöd. Hennes studie visar också att asarna knappast hade mindre med fruktbarheten att göra än vanerna.
Den gamla tolkningen av asarna som krigsgudar har således fått vika för en mer nyanserad bild.
I mytologin berättas om hur jättinnan Gullveig eller Angerboda uppviglar till krig mellan de båda gudasläktena. Flera teorier finns om denna myts bakgrund. En är att vanernas kult kan vara äldre än asakulten och att myten skildrar en förhistorisk religionskonflikt. Asarnas största, gemensamma bedrift före ragnarök var kriget mot vanerna. Myternas mest framträdande asagudar är Oden och Tor, samt den bland asarna upptagne via fostbrödralag med Oden jätten Loke.
Guden Ull har efterlämnat spår i ett stort antal svenska ortnamn som Ulleråker och Ullevi. Så trots att Ull har en undanträngd roll i Eddorna, så tycks han haft en viktig roll i de lokala offerkulterna. Asarna var liksom vanerna inte odödliga som vissa gudar i andra religioner. Däremot behöll de sin ungdom med hjälp av Iduns äpplen. I ragnarök stupade dock de flesta, blott två av Tors söner och två av Odens överlevde. Dessutom kom asarna Balder och Höder, som dött redan i vår tidsålder, tillbaka från dödsriket Hel för att härska inom nästa skede.
Innehåll flytta till sidofältet dölj.