Är lejonörat invasivt
Bland symptomen är olika, en kränkning av tarmarnas funktion, frekvent diarré, alternerande med förstoppning och närvaron av smärta i bukregionen. I utvecklingen av en tumör kan det finnas en tarmobstruktion, blödning, såväl som allmän svaghet i kroppen, kräkningar och aptitlöshet. Lejon Panthera leo är ett kattdjur av släktet Panthera och världens näst största kattdjur, bara tigern är större.
Lejonen lever i motsats till andra kattdjur i flockar. Två av artens viktigaste kännetecken är hanarnas man och dess rytande vilket är unikt bland kattdjuren. Lejon förekommer idag i Afrika och i den indiska delstaten Gujarat. Lejonet är det näst största djuret i familjen kattdjur , efter tigern som är större, och det största rovdjuret i Afrika. Den vuxna lejonhanens kroppslängd mäter — cm och de har en mankhöjd upp till cm.
Lejonhonan är mindre, med en kroppslängd som mäter mellan och cm och en mankhöjd som är minst 91 cm. Svansen är mellan 90 och cm för hanar och något kortare för honor. Vuxna hannar i fångenskap kan, tack vare bra skötsel, väga upp till kg.
är lejonörat invasivt2
Den tyngsta registrerade lejonhanen var Simba, som levde i England på Colchester Zoo och som juli vägde cirka 60 stone ungefär kg , [ 8 ] alternativt kg pund. Simba föddes i Dublin Zoo. Lejonet har kort päls som varierar på ovansidan mellan sandfärgad, silvergrå, gulröd och mörkbrun. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. En svart tofs vid svansens slut och svarta fläckar på öronens baksida finns hos båda kön.
Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder hos samma individ. En lång och mörk man är ett tecken på ett livskraftigt djur. Studier har visat att honor föredrar hanar med lång och mörk man.
Dessutom skyddar manen mot slag och bett när hannarna strider. Nyfödda ungar liknar med sina mörka rosettformiga fläckar, som ibland bildar strimmor, leoparder men dessa bleknar under första levnadsåret. Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inte albinodjur , utan leucistiska djur med en störning i den gen som styr pälsfärgen. Arten producerar melanin, men det lagras inte korrekt i huden.
Ögonfärgen är inte påverkad, och djuren har normal syn. Lejonet hade under förhistorisk tid ett betydligt större utbredningsområde än idag. I många av dessa områden var arten utdöd redan vid slutet av istiden. Berättelser om lejon på Balkanhalvön finns till exempel från Herodotos och Aristoteles. I Algeriet förekom lejon fram till talet [ 16 ] och det sista nordafrikanska lejonet fälldes i Marocko.
Effektivare skjutvapen utrotade underarten fram till i hela östra Asien med undantag av Indien. Bara i nationalparken Gir som ligger i den indiska delstaten Gujarat fanns ett mindre bestånd kvar.
Invasiva arter
Det lägsta antalet individer av denna population registrerades med omkring tjugo lejon. Fram till talet ökade beståndet åter till cirka individer. Det eventuellt äldsta kända fossilet av lejon hittades i Tanzania och är 3,5 miljoner år gammalt. Vissa auktoriteter anser att detta fynd, som huvudsakligen består av ofullständiga käkar , tillhör arten Panthera leo medan andra betvivlar denna tillhörighet.
Hittills finns för få fynd från denna epok för att säkerställa att dessa ben tillhör lejon. För ungefär år sedan etablerade sig underarten Panthera leo fossilis i Europa. De flesta fossilerna i Europa är från underarten grottlejon Panthera leo spelaea , som levde under istiden. De sista lejonen i norra Eurasien och norra Amerika dog ut för cirka 10 år sedan vid slutet av senaste istiden. Flera recenta nu levande underarter blev beskrivna och antalet skiftar mellan olika avhandlingar.
Den följande listan med 11 underarter är enligt standardverket Mammal Species of the World , [ 20 ] andra avhandlingar listar bara 8 underarter. Det asiatiska lejonet listas i de flesta zoologiska skrifter som självständig underart men för de afrikanska populationerna finns olika klassifikationer. Nyare molekylärgenetiska undersökningar visade att det förekommer två olika populationer i Afrika med tydliga genetiska differenser.
Den första hittas i västra samt centrala delar av kontinenten och den andra i Afrikas östra och södra delar. Den förstnämnda är enligt studien närmare släkt med det asiatiska lejonet än med de östliga och sydliga populationerna.