Bra fakta om digerdöden
P å medeltiden kallades digerdöden vanligen för den stora döden eller svarta döden. De första kända utbrotten var i Kina mellan och Sedan spred sig pesten snabbt via handelsvägar som etablerats som länkar mellan öst och väst. Digerdöden spreds till Genua och Venedig från Krim Man räknar med att ungefär en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden vid mitten av talet. Målning av Josse Lieferinxe, ca Digerdöden , svarta döden eller stora döden som sjukdomen också kallas, är den värsta av alla pestpandemier som drabbat mänskligheten genom historien, och en av de värsta farsoter som någonsin drabbat Europa.
Vid mitten av talet spreds den dödliga lung- och böldpesten från Svarta havet till Europa där den snabbt bredde ut sig över kontinenten. En bidragande orsak till digerdödens omfattning var att folk ofta själva tog med sig smittan när de flydde från sin pestdrabbade hembygd. Sjukdomen spreds främst genom loppor som fick i sig pestbakterien då de sög blod från råttor och efter hand även från människor som smittats.
Pesten fördes därefter vidare när lopporna bytte värddjur.
Inkubationstiden tiden från smittotillfället tills sjukdomen bryter ut för en människa som smittats av böldpest var upp till en månad Läkartidningen. Den långa inkubationstiden gjorde att digerdöden kunde spridas över stora områden - en människa kunde färdas långt på en månad även under medeltiden.
Digerdöden
Digerdöden började i Centralasien. Först spreds den längs Sidenvägen till Kina och vidare till Indien. Sedan vände den västerut och nådde år en stad som hette Kaffa på Krimhalvön. Därifrån spreds sjukdomen vidare med italienska skepp till staden Genua. Snart nådde den även Calais i nuvarande norra Frankrike och därefter England. Från England spreds den vidare genom Hansans nordeuropeiska handelsrutter till städer som Brügge och Lübeck.
Därifrån fortsatte den till Bergen i Norge , Köpenhamn och hela vägen till ryska Novgorod. Den följde också tyska handelsvägar inåt landet, till exempel till staden Köln och andra delar av Centraleuropa. De städer som var stora och hade många människor drabbades hårdast. Till exempel minskade befolkningen i Florens från till 50 I Venedig dog 60 procent av invånarna. Hälften av Paris invånare dog, och även i Lübeck förlorade man hälften av sin befolkning.
Det fanns tre typer av pest - böldpest, lungpest och blodpest. Alla tre typerna orsakades av pestbakterien Yersinia pestis. Vilken typ av pest den olycksdrabbade utvecklade berodde på hur personen smittades. De som blev bitna av pestsmittade loppor utvecklade den vanligaste typen av pest - böldpest. Dödligheten för böldpest var omkring 70 procent. Gick det riktigt illa kunde pestbakterierna få fäste i lungorna och orsaka lungpest.
Då var chansen att överleva obefintlig.
Digerdöden: En mörk tidsresa till medeltidens största katastrof
Samma gällde om pesten fick fäste i blodkärlen och orsakade blodpest, vilket resulterade i allmän blodförgiftning och en snabb död. Gemensamt för alla former av pest var att insjuknandet efter inkubationstiden skedde mycket hastigt. Efter några dagar av oerhörda plågor inträdde vanligen döden. Man räknar med att ungefär en tredjedel omkring 25 miljoner av Europas befolkning dog av digerdöden vid mitten av talet.
Vissa platser drabbades så hårt att de lämnades helt öde. Men det fanns också avlägsna bygder som klarade sig helt från pesten. Pesten kallades också "den svarta döden" eftersom offrens kroppar ibland fylldes av svarta bölder. Fullt friska personer drabbades och avled efter ett par dagars svårt lidande. Läkarna var helt maktlösa inför pesten. Bölderna stacks hål på eller täcktes med varma omslag. Trots dessa åtgärder dog patienterna.
Nästan alla människor vid den här tiden måste ha upplevt pestens verkningar på nära håll. Nästan alla måste ha sett släktingar eller bekanta dö i denna plågsamma sjukdom. Åtskilliga människor trodde att digerdöden var ett straff som Gud sänt människorna för att de hade syndat. På många ställen utpekades istället judarna som syndabockar. Stora judeförföljelser ägde därför rum i flera länder där tusentals judar mördades för att dämpa folkets skräck för smittan.