Enligt titreringsschemat behandlades patienterna

3 §/Träder i kraft I/ Enligt 9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsla-gen () ska patienter erbjudas en vårdgaranti. Den ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får 1. kontakt med primärvården, 2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården. Rättspsykiatrins historia i Sverige präglas av ändringar under talet då det skedde förändringar i den straffrättsliga aspekten av sinnessjukvård.

Revidering av strafflagen gällande Rättspsykiatrisk vård påverkade framväxten av sinnessjukvården samtidigt som fler läkare började intressera sig för psykiska sjukdomar. Den svenska psykiatrin fick sitt genombrott på de större hospitalen under talet. Under några tidigare decennier hade det bedrivits sinnessjukvård, men det var under talet som rättspsykiatrin fastställdes i lag. Det innebar att rättspsykiatri dels infördes som ämne på läkarutbildningen samt att det blev ett medicinskt specialområde.

Sverige har sedan medeltiden haft stadgar för speciell straffrättslig behandling av människor man förklarades som "vettlösa" personer. I den missgärningsbalk som utformades fanns det stora utrymmen för tolkning. Det fick konsekvenser för hur brottslingar skulle dömas.

Georg Engströms sjukdomsuppfattningar och behandlingsmetoder

Det var mycket ovanligt att folk dömdes till straffrihet under talet, däremot kunde det utdömas förmildrande straff där man såg att det fanns skäl till det. Först under talet blev dessa stadgar mer detaljrika och det tillkom bestämmelser för hur behandlingar skulle utformas. Under talet väcktes ett missnöje hos hospitalläkarna som ansåg att systemet som utgick ifrån att de skulle bära ansvar att ta hand om människor med en brottslig bakgrund inte var hållbart.

Eftersom utvecklingen av hospitalen också innebar färre tvångsåtgärder gjorde situationen det även svårare för läkarna att sköta om våldsamma patienter. I en senare rapport av generaldirektören Carl Johan Ekströmer vid Sundhetskollegiet visade på att många av de människor som hade blivit förklarade straffria , senare inte visade sig lida av några psykiska sjukdomar. Det var heller inte ovanligt att patienter blev av med sina psykiska besvär efter bara en kort tids behandling.

Generaldirektören Ekströmer hävdade att det inte var rimligt att hospitalläkare skulle behandla patienter som hade begått grova brott som antingen aldrig lidit av någon psykisk sjukdom eller som snabbt blivit friska. Ekströmer krävde därför nya utskrivningsregler för att motverka problematiken. Den grundläggande idén med lagen om sinnessjukas behandling och vård som stiftades var att sjukhusens uppgift framöver skulle vara att behandla människor med psykiska sjukdomar.

Förhoppning var att de efter behandling skulle bli utskrivna och kunna leva ett tämligen normalt liv igen. Under samma år fastställde man också ett mer tydligt system för hur man skulle hantera dessa patienter. Sjukhusen var utformade för både brottslingar intagna för rättsmedicinsk undersökning inför bedömning om straffrihet, samt de som redan var straffriförklarade. Andra viktiga avgränsningar för patienten bestämdes i samband med undersökningen av patienten.

Kriminalpatienterna förklarades ofta som ett bekymmersamt inslag inom vården.

Tuberkulos – Wikipedia Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Värdekompass och orienteringsblad - RJL Translations in context of "Patienterna behandlades" in Swedish-English from Reverso Context: av patienterna som behandlades.

Hur väl stämmer patienternas läkemedelslistor? En Translations in context of "patienter behandlades" in Swedish-English from Reverso Context: patienter som behandlades, hos patienter som behandlades Translation Context Grammar Check Synonyms Conjugation.

I de nya bestämmelserna som trädde i kraft förklarade man utöver klinikernas vanliga patienter två olika typer av vårdpatienter som avvek på grund av sin koppling till fångvården eller rättsväsenden. Det rörde sig dels om patienter som förklarats som straffria. Straffria patienter var de personer som inte kunde fällas för brotten de hade begått på grund av psykisk problematik vid tillfället där lagen bröts.

Dels var det patienter som genomgick en rättsmedicinsk undersökning. I en paragraf i de nya bestämmelserna benämnde man de brottsliga patienterna på hospitalen som "vansinniga". Den här försvann i samband med att de nya stadgarna introducerades där man ersättningsvis gjorde det tydligt vilka patienter som var straff-rannsakningsfångar, straffria patienter och undersökningspatienter. Förändringarna skedde i samband med att förordningen Bestämmelserna om provkur och obotlighetsintyg för hospitalpatietnterna avskaffades.

Lagen stiftades till en början i syfte att ingen människa skulle ha möjligheten att åtnjuta förmånerna att vistas på ett sjukhus utan att vara sjuk. Ett flertal läkare hade under en längre tid argumenterat för att lagen som krävde intyg på sinnessjukdom endast gjorde att det dröjde för människor att få vård.

Att skatta behandlingseffekt

Det kom däremot att dröja innan den nya lagen implementerades inom vården eftersom psykiatrin drevs av statlig regi medan sjukvård i andra avseenden gick över till att bedrivas av landstingen. I samband med de nya bestämmelserna lades det också fram ett samlat regelverk kring utskrivning av kriminalpatienter. Innan det nya regelverken togs i kraft fanns det kriterier för när en kriminalpatient var lämpad att skrivas ut från hospitalet, men inga regler en läkare eller styrelse skulle följa.

De nya stadgarna syftade till att överläkaren skulle anmäla utskrivning av en patient till en ledningsgrupp, varefter beslutet skulle fattas av ledningsgruppen. Men i de nya bestämmelser som antogs och blev det tydligt att överläkarna haft mer självständighet än vad bestämmelser hade som ambition. På många hospital följdes kraven på att ledningsgruppen skulle fatta de slutgiltiga beslutet. Trots att det inte var överläkaren som tog de formella besluten var det ändå överläkaren som hade hand om vården och anmälde till ledningsgruppen när en patient ansågs kunna skrivas ut.

Det gav läkaren stort inflytande över patientens behandling och utskrivning. Ytterligare en aktör som kunde påverka utskrivningen av en patient var den som stod för betalningen av patientens vård. Om överläkaren ansåg att det inte var en risk för allmänheten kunde patienten skrivas ut trots att personen fortfarande var sjuk. Det var däremot att krav att personen som ansvarade för den före detta patienten skulle fortsätta ta hand om personen.

Kritik hade under en längre period riktats mot hospitalbyggnaderna vid Danviken. Därför lät man bygga ett nytt hospital, som också innefattade rättspsykiatrisk vård, vid Konradsberg på Kungsholmen i Stockholm.